mellowme

att jag lever! Efter prick 4 timmar är jag hemma i Habo efter mitt livs värsta bilfärd.
Mitt andra tack går till Cilla, utan henne hade jag fortfarande suttit och bölat på motorvägen med varningsblinkersen på. Jag tänker nog aldrig mer köra bil när det snöar, på väldigt länge i alla fall alternativt tills mitt lagförslag att även motorvägar ska ha gatlyktor går igenom. Hem kom vi båda två och jag är helt slut *suck*
Möttes av ett, på människor, tomt hus men hälsades välkommen av en glad vovve =) Opponeringen i skolan gick mycket bra tycker jag och jag är inte särskilt orolig när det gäller betyg, hur som haver tänker ja inte titta på min uppsats förrän den 6:e som är dagen innan slutgiltig inlämning.

Nu ska jag dricka te, andas och uppskatta livet (och nej ja överdriver inte, jag har haft hjärtklappning sen Ödeshög).