mellowme

Allt är för tillfället ganska rörigt, jobbigt och osäkert. Lite för rörigt för att ja ska kunna fokusera på böckerna jag ska läsa. Jag börjar känna att jag är lite nära ett mindre gå-in-i-väggen-utfall. Men inte för att jag tar på mig för mycket jobb eller äter dåligt eller nåt sånt utan tvärtom. Jag gör för lite. Kursen jag går nu kräver att vi är i skolan en dag i veckan, resten är hemmaplugg där jag mest sitter, och plockar i lägenheten och städar och gör listor på alla tusen grejer som kommer inträffa 1 månad framöver som jag inte kan rå på just nu. Utbränningen sitter i min hjärna. Där inne händer tusen saker som jag inte rår på just nu och det gör mig skitfrustrerad. När det gäller lägenheten är jag hemma för mycket till skillnad från Björn som aldrig är hemma, så det är ju helt naturligt att jag tycker jag gör allt här hemma, för han får ju inte en chans att göra nåt eftersom jag inte klarar av att något ligger framme längre än en halv dag. Det är något som går i släkten och som jag ser som en bra tillgång, men inte just nu. Nu gör det hela saken värre och jag blir jättearg på Björn som inte fattar någonting vilket resulterar i spontana kanonhumör från min sida...

Okej jag fortsätter, det är lättare att skriva än att prata och eftersom nästa problem är lite svårt att närma sig så tar vi det här så får mamma reagera utefter:P
Jag vill nog inte gå i skolan mer. Jag reserverar mig med ett nog eftersom jag ska gå till studievägledarn och prata om det här. Jag känner att jag hamnat på fel utbildning och blir ännu mer stressad över detta ju mer tiden går. Jag har funderat över det här ett tag men inte haft någon att prata med så det är på tiden om det här ska bli rätt nån gång. Engelska är kul och jag fick för mig att ihop med musik som var min stora plan så skulle det bli en kanonkombination där engelskan ändå kom på andra plats som specialisering eftersom musiken och sången skulle vara mitt första ämne. Första året var allt rätt och riktigt eftersom jag missat antagningsprovet till musik och därför började läsa engelska helt enligt planen. Sen sökte jag men kom jag inte in. Okej då fortsätter vi med engelskan så har vi den avklarad. Nu i vår började lärarprogrammet med sin specialisering, och allt blev väldigt jobbigt eftersom jag inte räknat med att behöva komma så här långt innan musiken tog vid. I brist på annat valde jag specialpedagogik som är ett intressant men väldigt konstigt val ihop med gymnasiengelska så just nu ser ja inte så ljust på min framtida karriär. Jag är den enda i klassen som läser mot äldre åldrar så man funderar ju. Nu har jag sökt musikhögskolan igen, och kommer jag inte in försöker jag ju inte mer. Man får inse sina begränsningar. Då står jag med två ämnen som inte alls var planen och som jag inte kommer hitta en vettig tjänst med och i en kombination jag inte alls vill undervisa i.
Då är frågan, behöver jag hoppa av och hitta ett jobb och tänka över det här, eller kommer jag få ordning på huvudet och redan nu i april söka till en ny utbildning jag varit lite inne på ett tag, nämligen socionomutbildningen eftersom jag verkligen gillar det här med specialpedagogiken jag läser nu, och den i betydligt större grad kan kopplas till det sociala problemen socionomutbildningen behandlar, än vad engelskan gör:P Samtidigt känner jag att det beslutet inte får komma för flyktigt heller eftersom tiden går, studielånet tickar, jag menar ifall även det blir ett förhastat beslut. Det som är säkert är att jag i alla fall inte tänker stanna kvar på en utbildning som gör mig till något jag inte vill bli. Det är väl det enda riktigt säkra i den här psykiskt utvärderande monologen. Nu mailar jag en studievägledare.
Hej!